torsdag 27 december 2018

Kompensation för bloggtorkan

Nu är jag riktigt igång med min blogg trots lång paus! 😁 Och gör ytterligare ett blogginlägg omedelbart inpå det förra! 😄

Jag har börjat göra någon typ av mentalt bokslut över året som snart är förbi och kollar in bilder som jag tagit med mobiltelefonen under årets gång och det är mååååååånga bilder, ja, enorma määääängder med bilder!!! Och så fick jag plötsligt behov av att kompensera det faktum att jag försummat min blogg och beslöt mig för att göra ett ytskrap från bildmängden och lägga ut några av dem hit.

Inte för att någon annan bryr sig om jag under bloggtorkan till exempel har...

... upplevt en hisnande åktur med helikopter...


... eller träffat de gulliga och rultiga pandorna i Ähtäri zoo...


... eller vandrat på sandstränderna i Hangö en solgassande het sommardag...


... eller att jag en lika solig och het dag tuffat runt på en spännande åktur med båt på Borgå å...


... eller gjort ett nostalgiskt och intressant återbesökt i Axel Haartmans hem, numera museum, i Nådendal, efter en paus på flera årtionden...


... eller att jag upplevt att få vandra likt en drottning under gnistrande klara kristallkronor i kungliga slottet i Stockholm...


... eller att jag från KGB:s hemliga våning högst uppe i Viru-hotelli spanat ut över Tallinns vida vyer...


Nej, ingen annan bryr sig, bara jag, men jag vill trots allt fylla de tomma hålet av bloggtorka på ett halvt år med någonting! 😃

Och man vet ju aldrig helt säkert när jag ger mig tid för nästa blogginlägg, så för säkerhets skull, när jag nu en gång råkar vara här 😃, så önskar jag alla ett mycket gott nytt år 2019!

Jul i huset

Hoppsan, nu inser jag att jag lyckats göra rekord med att inte uppdatera mig här på bloggen, ett halvt år har förlöpt sedan senaste inlägg. Det har blivit en lång bloggpaus. Jag kan förklara det enkelt med att jag sysslat med helt andra grejer som pockat på min uppmärksamhet, inget märkvärdigt, bara annat än just bloggande.

Julfirandet har förlöpt väl och här är några bilder från mitt hem i jul.






onsdag 30 maj 2018

Ett bergigt smultronställe

Det finns ett storslaget område med berg och klippformationer, beklädda av mossor och lavar, knotiga tallar och enrisbuskar, med stenbumlingar ditslängda lite varstans. Bergen varvas med olika stora kärr och emellanåt finns fantastiska utsiktsplatser med fascinerande vyer. Genom allt detta löper en urgammal stengärdsgård.

Detta är ett av mina smultronställen!

Jag har i min barndom vistats på dessa berg mycket och ofta och kan så gott som varje stenbumling och klippformation utantill och innantill. Och det finns minnen och känslor och tider som aldrig någonsin mera kommer igen anknutet till platsen. Livet förändras och jag har inte besökt det här stället på mycket, mycket länge.

Idag gjorde jag det! Mycket var sig likt, de knotiga tallarna lite högre, kärrpottarna lite mindre, utsikten från bergstopparna lite annorlunda då byggnader rivits ner eller byggts till sedan senast, men bergsvägarna fanns kvar, stenarna, klipporna, stengärdsgården, den runda och torra mossan, stämningen, doften... men alla de människor och allt det liv som pågick förr när jag var liten och vistades här, det finns inte mera. Det stora vemodet kom till mig.

Det har alltid varit så självklart att just det här bergsområdet ser ut just så här, men när jag nu fått distans till området inser jag idag att det är unikt, det är inget vanligt område, naturen är totalt annorlunda än det mesta i regionen. Det är ett häpnadsväckande bergsområde, vackert ödesmättat och ödsligt, stort!

Den här platsen har jag placerad i en speciell vrå i mitt hjärta!