fredag 16 januari 2015

Ljuskällor i knutar och vrår

Idag blev dagen då de sista resterna av julen fick flytta ut från mitt hem. Elljusstakarna och den orange pappersjulstjärnan plockades bort och packades ner för att i vindsskåpet få ligga och vänta på att vi träffas igen i slutet av november... En liten fläkt av vemod svepte över mig när ljusstakarna plockades bort. De lyste upp i mörkret. Men är julen slut så är julen slut. Så det då!

Faktum är ändå att vädret där ute är dystert, mörkt, regnigt, stormigt, halt. Man måste ha sina knep för att överleva fram tills vårsolens strålar väcker upp den första tussilagon. Och dit är det ännu en bit. Ett av knepen är att lysa upp mörkret med andra små ljuskällor i knutar och vrår och sakta och stegvis inreda hemmet i en allt ljusare nyans. Och plötsligt bara märker man att man hamnat in i en ny årstid.

Jag har inlett processen. Jag tänder levande ljus för att lysa upp mörkret, det är gångbart så gott som alla årstider. Men att tända levande ljus innebär också ett ansvar och kan således också bli ett litet stressmoment, speciellt då det i hemmet finns djur som inte alltid vistas där de har tillåtelse. Förra året var det en katt som fick för sig att hoppa upp på köksbordet och värma sin mage ovanför stearinljuset. Det slutade lyckligt, bara några få katthår på magen brann upp och det luktade bara lite rökt katt efteråt...


Så det är tacksamt att kunna plocka fram olika ljuskällor som inte alltid måste vaktas så noga. Den här sockersöta karamellrosa myslampan är ny. Det är en el-lampa. Jag kunde inte gå förbi den och lämna den kvar i affären. Det konstiga är att jag tycker att den hemma hos mig lyser på ett helt annat sätt än i affären, det känns för bländande och starkt. Man måste titta på den uppifrån, då blir den fin!



Batteridrivna ljusslingor i gamla lyktor blir också fina. Hos mig lyser de dygnet runt och de lyser länge, länge...


Batteridrivna ledljus får också lysa dygnet runt.


Och så avslutningsvis vill jag visa min nya taklampa. Jag försökte ge mig in på att själv fixa till en lampskärm på olika sätt, bl.a. genom att använda remsor av rivna lakan, men jag blev aldrig nöjd med resultatet. Sedan hittade jag den här i en affär och visste genast: Det här är min nya taklampa! Och den här lampan är en vår- och sommarlampa, virkad i romantiskt vitt!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar