fredag 23 januari 2015

Stjärnor av spets

Det är något speciellt med stora snöflingor som sakta dalar ner från himlavalvet och omvandlar den brunsmutsiga världen till att bli både vit och ren. Det är en speciell stämning, en känsla, en gnutta lycka.

.... men istället för att kasta mig ut i snön för att göra snöänglar eller leta fram skidorna plockade jag fram en gammal spetsduk och järntråd och så började jag göra stjärnor. Spröda. Vita.

Jag gjorde stjärnorna på lite olika sätt, ojämnt, hafsigt, vårdslöst och med olika mönstrade tygbitar av spets.

Den minsta stjärnan av spets fick en hel fönsterdekoration som sällskap - med spetsgardiner och papperssnöflingor. Och fönsterglasen är så gamla och charmiga att de har luftbubblor och olika färgnyanser...


Den näst minsta stjärnan blev så här. Spetstyget sydde jag fast i den stjärnformade järntråden.



Den här stjärnan fick enligt min smak för mycket tyg. Resultatet blir mycket bättre om man inte viker tyget dubbelt över stjärnan och man låter tygbiten få vara tunn, hålig, spröd.


Det här är den största stjärnan och har de smalaste "taggarna" (eller vad heter det på en stjärna?). Jag tycker en stjärna blir vackrare om "taggarna" är kortare och bredare. Men det är intressant att experimentera och se vad som blir bra och vad som blir mindre bra.


... och kanske det i morgon om snön ligger kvar skulle vara dags att ta säsongens första skidtur och med det får man säkert räkna med att också säsongens första snöängel liksom då kommer på köpet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar