söndag 15 mars 2015

En gul rosett på hundens koppel - en användbar idé!

Jag har lärt mig någonting nytt och nyttigt! Jag läste senaste numret av tidningen Koiramme (mars 2015), där det berättas om det gula snöret som knyts fast i hundens koppel. Kort beskrivet: Om du knyter fast ett gult band /en rosett i din hunds koppel ger du en artig signal till andra hundägare att du inte vill att deras hund skall komma och hälsa på din hund. Orsakerna kan vara många. Din hund är kanske i träning, har känslig natur, är sjuk, har löptid, är en rescuehund eller så vill du bara kunna promenera i lugn och ro tillsammans med din hund utan rädsla för konflikter med andra hundar. Det gula snöret är ingen ny idé, men i Finland är det tillsvidare ännu inte så bekant.

Jag är en relativt ny hundägare. Min tibetanska spaniel Ludde kom till mig och min familj i början av juni i fjol, 8 veckor gammal. Så småningom startade vi en medveten socialiseringsprocess. Jag ville att vår träning skulle ske i vår egen takt, lugnt och tryggt och så att vi till en början bara skulle röra oss på olika platser för att bekanta oss med stämningar, ljud och dofter.

Jag märkte snabbt att min lilla, söta hundvalp väckte intresse bland andra hundägare. Hundägarna kom gärna fram och pratade och ville att deras hundar skulle få nosa och hälsa på honom. Tanken var god och välmenande, men jag visste inte riktigt hur jag skulle ställa mig till det. Jag var osäker i de fall då hundägarna och hundarna var totala främlingar för mig. Hur skulle jag kunna veta om hundägarna hade rätt omdömesförmåga? Visste de med säkerhet att deras hundar skulle reagera vänligt mot just den här lilla valpen? Var hundarna friska eller kunde de ha t.ex. noskvalster eller kennelhosta?

De flesta hundägare var vänliga och frågade om deras hund fick hälsa på min valp, men innerst inne ville jag inte ge lov. Ändå kändes det konstigt svårt att säga nej. Före jag gav mitt svar försökte jag fråga om hunden säkert är snäll och svaret jag fick var förstås alltid att hunden nog är så snäll, så snäll. Sedan hände det ett par gånger att okända hundar ändå morrade åt den glada, svansviftande lilla Ludde. Det kändes inte bra. Det kändes som om jag hade svikit honom.

Den mest irriterande erfarenheten upplevde jag på en marknad. I det skedet hade jag redan lärt mig att vara på min vakt gentemot okända hundar och hundägare. Jag såg en man med en pitbullterrier komma gående mot oss och tänkte att dem vill jag för säkerhets skull inte möta (hade jag kanske fördomar gentemot den hundrasen / hundrasens ägare?). Jag promenerade diskret över till en parallell väg, men pitbullterrierns ägare släppte hundkopplet längre så att hunden skulle nå fram till Ludde. Jag försökte vänligt säga att Ludde inte riktigt gillade stora hundar och mannen kontrade bestämt: ”Då är det nog på tiden att han lär sig då!”. Pitbullterriern visade sig lyckligtvis vara helt lugn, inget fel på hunden, men hundägarens nonchalans och översittarfason gentemot mig och min lilla hundvalp kändes inte alls bra.

När jag läste i Koiramme-tidningen om gula rosetten kände jag genast att det var en bra idé. Det är ett konkret, enkelt och artigt sätt att meddela andra hundägare att vi just nu behöver få vara i lugn och ro. Det behövs ingen närmare förklaring. Sådana lägen tror jag att alla hundägare ibland kan ha behov av. Om jag tidigare hade känt till rosettens budskap så skulle jag troligtvis ha knutit fast en gul rosett på kopplet. Sedan är det en annan problematik att det alltid finns hundägare som inte vill beakta en gul rosetts budskap. Mannen med sin pitbullterrier gissar jag att kan ha tillhört den kategorin. Dessutom är den gula rosettens budskap tillsvidare inte så bekant och när jag snabbt googlar information om den gula rosetten så märker jag att systemet inte är helt enhetligt, t.ex. använder en del gult koppel istället för gul rosett, emedan andra förespråkar röd rosett. Det vållar lätt huvudbry.

Lilla Ludde måste utforska en hel stor omvärld förra sommaren. Allt var nytt.
Ibland fanns det mycket trevligare saker att syssla med än att träna gå i koppel.
Vi hade fått en riktig filur i huset, en stor humorist med glimten i ögat.

2 kommentarer:

  1. Vilken ljuvlig en! Vi skaffade hund i höstas och han älskar andra hundar, och människor och katter och hästar och...allt! Vi brukar hälsa på grannens hundar och en gång visade en av dem tänderna och röt till åt vår hund, men han förstod absolut ingenting att den andra kanske inte ville ha honom runt sig. Efter en stund lekte de nog båda två, men visst kändes det lite konstigt och obekvämt att vår inte förstod att den andra var lite arg, men å andra sidan skulle det kunna vara bra att vår sattes på plats av andra hundar eftersom han är så extremt livlig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ludde har också en positiv och glad inställning till människor och andra djur. Vi har två egna katter som han kommer mycket bra överens med och en stor hundkompis hälsar på varje vecka! :)

      Radera