söndag 1 mars 2015

Presentation av min trädgård, del I

Min trädgård är i vinterdvala. Mitt trädgårdspysslande får vila ännu en tid, men jag skall ändå presentera den för er. Jag har rotat i gamla trädgårdsbilder och bland oändligt många fotografier har jag valt att visa några av dem på min blogg. Det här är del I av min presentation.

Jag minns inte längre exakt när mitt intresse för trädgårdar väcktes, men det kan ha varit för omkring 10 år sedan. Före det var jag inte ett dugg intresserad av trädgårdar. För mig var trädgårdsarbete det samma som tvångsarbete och slavarbete. Det handlade om att rensa och vattna samma perenner år ut och år in, att så samma obligatoriska frön i prydliga rader i kökslandet år ut och år in och att avslutningsvis försöka hålla allting vid liv – vilket jag hade svårigheter med! Jag förvaltade trädgårdens tidigare ägares traditioner och växter. Tråkigt! Föga kreativt! Usch!

Sedan råkade jag av en slump bli ägare till ett begagnat kombinerat växthus-förråd som förflyttades till trädgården och det blev startskottet för ett nyväckt intresse för trädgården. Det ena gav det andra. Plötsligt fann jag mig själv med att ”förstöra” allt det gamla och göra om allting på mitt eget sätt. Jag rev upp över hälften av alla vinbärsbuskar som av tradition ”måste” finnas i alla trädgårdar så att man skall kunna skörda och laga vinbärssaft på hösten, men vad gjorde jag med dem när jag inte gillar vinbärssaft och inte heller vill safta? Jag övertog en del av ett litet åkerområde och gjorde det till trädgård så att det skulle bli en mera logisk trädgårdshelhet. Jag högg ner en uråldrig syrenhäck. Jag byggde nya rabatter och flyttade runt gamla plantor och skaffade nya. Ja, plötsligt fanns det hur mycket idéer och entusiasm att dygnets timmar omöjligtvis räckte till. Det var så berikande och roligt att pyssla där! Trädgårdsarbetet hade plötsligt blivit både kreativt och lekfullt!

Växthuset-förrådet sett från baksidan och vars vägg jag dekorerat.

Taggtrådskronor med kristaller.

Dekorationer på växthusets dörr.

Tidigt på våren före trädgården vaknat till liv.
Här är det redan grönt och maskrosen och humlen frodas mera än väl.
 Trädgården och naturen lever fullt ut hela tiden. Ingen dag är den andra lik.


Faktum var att jag plötsligt hade kommit till full insikt om att jag faktiskt får göra hur jag vill i min egen trädgård! Reglerna lägger jag upp själv! Istället för att lyssna på alla besserwissers bjuder jag dem nuförtiden på ett glas cider i trädgården och lyssnar istället på fågelsången och humlesurret. Visst lyssnar jag också, förstås, ännu på goda råda och idéer, men idag vet jag vad jag själv vill och inte vill!

Jag har släpat traktorhjul, rostiga sänggavlar, höstörar, stenar och mycket annat till trädgården och jag vet att jag gjort alla fel det går att göra när man som proffsamatör anlägger en trädgård. Så här efteråt vet jag att det är mycket som jag borde ha gjort på ett annat sätt. Jag borde ha varit mera systematisk och inte börjat förverkliga ungefär samtidigt som jag kläckt en idé. Däremot måste man komma ihåg att arbetets glädje, inspirationen, kreativiteten varit på topp just de stunder jag förverkligat idéerna och jag tror att ett mera systematiskt tankesätt skulle ha dödat arbetsglädjen och då skulle jag ha varit tillbaka i samma ruta igen. Vad gör jag med en trädgård som inte ger arbetsglädje? Om jag tänker för mycket och för länge lyckas jag inte fånga upp just den stunden av arbetsglädje och kreativitet jag strävar efter att nå i min trädgård.

  Grindar av hästskor, rabatter av traktorhjul, sänggavlar, höstörar...

Så kalt det kan se ut i trädgården på våren.

Jag gillar kuporna. De är vackra att placera ut i en vårlig trädgård.

Odlingsklocka.


Grinden är en pärla, ett konstverk som mina barn fixat.


Ett av trakorhjulen.

Jag medger att gräs, maskrosor och kirskål konstant tar makten över rabatterna och den kampen förlorar jag alltid. Jag ogillar perfekta, organiserade och raka rabatter, men strävar ändå efter att upprätthålla någon form av organiserad kaos. Om jag hade anlagt rabatterna på ett annat sätt hade kampen mellan gräs, kirskål, maskrosor och mina planerade växter kanske blivit lite mildare.

För sex år sedan insjuknade jag i en fysisk sjukdom som gör att jag idag dessutom måste acceptera det faktum att jag inte längre klarar av att alltid ens upprätthålla detta organiserade kaos. En sådan situation kräver att man måste omorganisera sitt trädgårdsarbete och finna nya lösningar. När många växter växer på ”fel ställe” och rabatterna i tiderna är anlagda mera enligt inspiration och känsla än logik och kunskap blir det ibland en utmaning. Det måste jag erkänna. Det kräver att hjärnan måste lära sig att tänka i lite andra banor, man måste acceptera sin begränsning, att njuta av det man har och det som finns. Kirskål och nejlikor får snällt leva sida vid sida. Att vara fysiskt svag betyder ändå inte slutet för trädgårdshobbyn, tvärtom, det finns alltid någonting att upptäcka och uppleva i trädgården ändå.

Mitt hus är på alla sidor omgiven av min trädgård, men närmast mitt hjärta är området på baksidan av huset. Där har jag satt ner oändligt med glada arbetstimmar och fått utlopp för min kreativitet. Där har jag vandrat oändliga timmar och bara njutit och mått bra av naturen runt omkring mig.

Dekorativ och praktisk manick att rensa ogräs med mellan raderna i kökslandet.

Det gamla äppelträdets stam. Ger goda vinteräppel med smak av gula, franska Golden-äppel.

Bland hallonbuskar och glada maskrosor vandrar vår fina katt Albin.

Jag kommer att fortsätta beskriva min trädgård och sätta in mera bilder en annan dag. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar