lördag 14 mars 2015

Videungarna sover sött på kvistarna

De flesta av oss är troligtvis bekanta med Zacharias Topelius och Alice Tegners vårvisa.

"Sov du lilla vide ung, än så är det vinter. Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter..."

Jag kallade videkvistar ända upp i vuxen ålder för "videung"och kunde säga: "Jag skall gå ut och plocka videung till påskriset!". Samtidigt tänkte jag att ordet "videung" kom från ordet "videunge" som är de där små, vita, ulliga bebisarna i sina bruna skal som växer på videkvistarna (hanblommor om jag förstått det rätt). De små rara videungarna sover sött på sina kvistar.

Sången hade påverkat någon del av min hjärna på så sätt att jag på ett diffust och utan att desto djupsinnigare tänka på saken fick videkvistarna / videkissorna till att heta "videung" och "videungar".

Jag såg de första videkissorna, det namn på videkvistarna som folk väl mest använder, redan före jul, men har först nu plockat in dem och låtit dem torka i vasen (Jag kan inte låta mina kvistar få vatten - är allergisk mot blomningen).


Förra söndagens kvinnodagsros börjar bli lite trött, men klarar sig fint avklippt i en liten glasburk någon dag ännu förrän dess saga är all.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar