fredag 15 maj 2015

Barndomens klossar och illusionen som sprack

Nu och då går jag på upptäcktsfärd i mitt eget hem och återupptäcker saker i skåp och lådor som jag nästan glömt att jag ägt. Jag kan se på dem med helt andra ögon när jag återupptäcker dem än vad jag såg när jag plockade undan dem. En ny, obehagligare, insikt kom till mig när jag hittade mina fina klossar från barndomen och började forska lite om dem.

Idag vill jag berätta om mina byggklossar eller pusselklossar - kalla dem vad man vill. Jag har haft dem så länge jag kommer ihåg, de är gamla, de har varit mig kära och hjärtat tog ett litet glädjeskutt när jag återsåg dem. Efter en stunds letande hittade jag dessutom varenda en av de tolv klossarna. 

Bilderna på klossarna, ja, det handlar om underbart sockersöta sagobilder från alla de gamla klassiska sagorna, granna, detaljerade, vackra, idylliska och perfekta bilder som jag som barn omsorgsfullt studerat in i minsta detalj och genom dem drömt mig in i sagornas fantastiska värld. 

Jag pusslade ihop klossarna till alla sex bilder...







... och hittade konstnärens namn i hörnet på några av klossarna och blev nyfiken, tänkte att jag skall googla och se om jag får veta någonting mera om den skickliga konstnären. Jo, det visade sig att den numera avlidne konstnären varit mycket produktiv. Jag hittade massor av ljuvliga bilder som konstnären målat.

Sedan hittade jag information om att konstnären under andra världskriget sysslat med att illustrera nazistisk propaganda, bl.a. illustrerat en propagandabok för barn som maken författat.

Besvikelsens skugga svepte över mina kära barndomens klossar, de förvandlades och blev smutsiga, illusionen om sagans idyll sprack. Mina klossar kändes plötsligt fullständigt ruttna!

Hur många barn blev inte hjärntvättade med nazistisk propaganda genom sådana här sockersöta bilder? 

Jag fick mig en ordentlig tankeställare. Vad vet vi egentligen om bakgrunden till allt det vi omger oss med? Hur rent och oskyldigt är det? Vad vet vi om hurudana blodspengar som betalats för den mat vi äter, de kläder och smycken vi bär, de möbler och inredningsföremål vi inreder och pyntar våra hem med? Vad vet vi om producenters eller tillverkares eller designers eller köpmäns övertygelser och ageranden? Vad vet vi egentligen? Det finns rättvisemärkta produkter och miljövänliga produkter och närproducerade produkter, men vi har egentligen ganska långt noll koll.

Vad har jag gjort med mina klossar nu då? Jo, de är placerade som dekoration i en Riihimäki glasburk på byrån. Sagorna som illustreras på dem är förstås fortfarande lika bedårande vackra, men nu vet jag någonting som jag inte visste tidigare och det kan inte hjälpas, de är inte riktigt samma klossar som förr. De representerar en illusion som sprack, påminner om att grymheten och ruttenheten även finns dold bakom glansbilders fasader...

2 kommentarer:

  1. Vilka ljuvliga klossar..! Men synd att en äcklig nazist var tvungen att förstöra charmen.. :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tyvärr, grymhet och ondska kan ligga dolt lite var som helst... :(

      Radera