torsdag 21 maj 2015

Något om maskrosens vara eller icke vara

Idag konstaterade jag att alla maskrosor plötsligt vaknat på en gång, täckte hela gräsmattan och lyste ikapp med solen likt granna glada minisolar, de blommade fullt ut överallt. Och det var bedårande vackert. Det är krassa fakta om maskrosorna. De är vackra. Förutom det är maskrosorna vitaminrika och en av de viktigaste växterna i en överlevnadssituation. Det är medaljongens ena sida...

Problemet är att de är för envisa och för sega, det finns för mycket av dem där man allra minst skulle önska att de fanns. Oj, vad jag hackat och rensat maskros i landen idag igen! Det är medaljongens andra sida...

Jag vet inte om det är sant, men det har berättats för mig att maskrosen växer dåligt i Frankrike, klimatet är för hett, och fransmännen försöker odla dem med dålig framgång i sina blomsterrabatter. Tänk om maskrosen skulle ha en lite lugnare växtkraft här i norden, ja, då skulle det vara en idealisk växt.

Själv hyser jag någon form av hatkärlek till maskrosen. Jag upplever den ur många aspekter. Den är vacker, hälsosam, väldigt jobbig i sin envishet, men fascinerar mig samtidigt med sin livskraft och energi. Den snuddar vid min barndom.  Den är en del i flera ögonblicksbilder och känslor från barndomen som etsat sig fast hos mig för gott, från stunder av lycka mitt i naturen.  Där - i solen under en klarblå himmel en vacker sommardag, mitt bland fågelkvitter, med citronfjärilar som fladdrar omkring, sittande i gräset, omgiven av de gulaste av gula  maskrosor - ja, där sitter jag, en sorglös 5 år gammal flicka.

Och vem har inte flätat kransar av maskros eller blåst på de vita mjuka dunbollarna så att tusen maskrosfrön i sina fallskärmar flyger långt bort till världens ände?


En krans av maskros...

... som min hjälpreda tyckte såg intressant ut...

... och vips försvsann hela kransen...

... och fick en kort livslängd...

Gräsmattan, full av glada maskrosor

Maskrosor, vackra och fina - bara de skulle förstå att växa där de har lov till det!






2 kommentarer:

  1. Eftersom jag inte har haft nån egen trädgård och därför aldrig personligen upplevt dem som ett problem så har jag bara positiva tankar om de vackra blommorna.. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja... och tänker man riktigt noga efter så skulle det faktiskt också bli ganska tråkigt om vi inte alls skulle ha dem... :)

      Radera