måndag 17 augusti 2015

Ett träsk

Att vistas vid ett träsk är bland det mest rogivande jag vet. Jag har alltid älskat att vandra och vila på träskstränder, simma i träsk, ro på träsk... den något kusliga och ödesmättade träskkänslan med det bruna vattnet, träskdoften och fåglarnas ljud som ekar någonstans långt bortifrån kärrområden ger en annorlunda känsla som på något sätt kan förknippas med det stora vemodet. Det inger ro, är som balsam för en stressad själ.  

Träsket som är beläget nära mitt hem har tyvärr sett sina bästa glansdagar. En gång i tiden var vattnet högt och här simmade fiskar som abborrar och gäddor och under stenarna gömde sig kräftor. Simstränderna var fina med rejäla sandbotten. För många år sedan blev många träsk utdikade till förmån för mera åkerjord, det ödet gick också det här träsket till mötes. Det borde aldrig någonsin ha fått ske, men jag får vara tacksam över att det inte dikades ut helt och hållet. Nuförtiden är vattnet lågt, bottnen är lerig, det är inte lyckat att simma här... men det går fortfarande att ro och här finns rudor och blodiglar och fåglar. Träsket har behållit sin atmosfär och är fortfarande bedårande vackert. 

Träsket har exakt två små holmar som är trevliga utflyktsmål med roddbåten. Oftast får man vara helt ifred på träsket, det går inte att köra motorbåt och det är få människor som har roddbåt här. Det är troligen många som inte ens hittar hit. Här är några bilder från träsket när vi igår rodde ut till den ena lilla holmen.

Den ena lilla holmen, den vi tog iland på.

Utsikt från holmen vi tog i land på.

Från den ena holmen är det bara en kort sträcka till den andra holmen.

Den andra holmen sedd från roddbåten.

Det finns en hel del näckrosor i träsket.

Lilla Ludde på holmen.

Ludde.

Väldigt mycket näckrosor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar