söndag 6 december 2015

Tankar på självständighetsdagen

Idag firar vi Finlands självständighetsdag.

Det är dagen då jag speciellt tänker på de unga finländska soldater som i krig tappert gav allt och försvarade sitt fosterland. Det är dagen då jag funderar över min älskade faffa som stred vid främsta frontlinjen, blev allvarligt skottskadad och skadad av granatsplitter ett par gånger. Det är dagen då jag blir påmind om hur kort tid i historien som Finland varit självständigt och den tanken förvånar mig alltid, så självklart som det för min generation är att Finland lever i fred och är självständigt. Det är dagen som jag bänkar mig framför teveapparaten med ett glas champagne och ett tänt blåvitt självständighetsljus för att noggrant följa med självständighetsbalen på slottet.

Jag har haft förmånen att hittills kunna leva under den bästa perioden i Finlands historia.

Jag har fått leva ett tryggt liv utan krig och svält. Jag har förmånligt kunnat utbilda mig till flera olika yrken och det har sällan funnits svårigheter att få arbete. Under en kort period har jag varit arbetslös, men kunde också då leva riktigt tryggt och gott. Jag har varit allvarligt sjuk, men räddats till livet genom dyr vård som i huvudsak bekostats med skattepengar. Jag har haft rätt att välja min egen religion, rätt att uttrycka min egen åsikt och haft rätt att tala mitt eget minoritetsspråk. Jag har upplevt att män och kvinnor i Finland varit relativt jämlika. Jag har varit stolt över mitt land som jag upplevt som neutralt och empatiskt. De beslut som gjorts av politiker och myndigheter har jag litat på att har varit för folkets bästa. Finland har varit ett mycket gott land att bo i.

MEN...

... allt det här håller på att gå förlorat. Finland är inte längre det land som jag vant mig vid att det skall vara. Samhällsklimatet har under de senaste åren, och på märkligt kort tid, blivit skrämmande hårt och hjärtlöst. Finland brottas med stora problem. Det finns obehagliga tecken och influenser i många skikt och dimensioner. När jag tänker på Finland och dess framtid blir jag mörkrädd. Det var inte alls så här det skulle bli... Jag vill i varje fall inte idag närmare gå in på att beskriva och analysera det som jag ser att händer i landet och delvis också i världen överlag.

Det är mörkt och kalt och dystert. Stormen viner och ylar och regnet piskar mot fönsterrutor, väggar och takplåtar.  Genom fönstret kan jag se grannens flagga hysteriskt och frenetiskt fladdra och flaxa åt olika håll i stormen. Det finns en väldigt stark atmosfär av självständighetsdag runt flaggan. Jag får en association till någon sorts symbolik, att det är just så där som det är med Finland just nu. Den fladdrande flaggan motsvarar Finland som kämpar tappert i den hårda stormen. Stormen, regnet och mörkret motsvarar i sin tur alla de dystra problem som Finland just nu tampas med.

Jag hoppas att stormen skall bedarra, på alla plan - och hoppet är ju det sista som överger en människa. Alltid. Idag vill jag fokusera på det goda vi har - för mycket, mycket värre kan det ännu bli!

JAG ÖNSKAR ER ALLA EN GOD SJÄLVSTÄNDIGHETSDAG!



2 kommentarer:

  1. Vilken fin och sann text du har skrivit. Känner på samma sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hillevi! Funderade på om jag möjligtvis uttrycker mig lite väl pessimistiskt, men faktum är att det ju är så här jag upplever det...

      Radera