onsdag 24 februari 2016

Cafégardiner av gamla dynvar

Jag har länge haft några gamla broderade dynvar liggande i en plastpåse i ett skåp. Tyvärr vet jag inte med full säkerhet vems dynvaren en gång varit. Jag har många gånger funderat på vad jag skall göra med dem - samtidigt som jag vet att jag aldrig någonsin kommer att använda dem som dynvar så har det samtidigt känts helt fel att göra om dem till någonting annat... varje söm, varje stygn, varje moment är ett genuint handarbete som krävt timmar och dagar och veckor och månader för någon att sy ihop. Det har varit ett gediget arbete att tillverka dem. Ja, det har varit svårt för mig för att göra oåterkalleliga ingrepp på de fina dynvaren.

För några dagar sedan tog jag ändå mod till mig, nollställde min hjärna och lät saxen brutalt börja klippa i tyget. Sedan fanns det inte längre någon återvändo.

Så där enkelt beskrivet så klippte jag bort de vackraste broderierna, sydde ihop remsorna och plötsligt hade jag nya cafégardiner i köket!

Jag är nöjd med slutarbetet, ångrar mig åtminstone inte ännu.

... och så några ord till om gamla kritvita och stärkta dynvar och lakan med underbara broderiarbeten och virkade dekorationsband och initialer. När jag var liten och sov över natten hos min mormor och morfar placerades jag i deras gamla heteka. Det bästa var ändå att krypa ner mellan mormors bländande vita och stärkta lakan, välmanglade med skarpa pressveck, inte en skrynkla någonstans. Den rena, fräscha doften från dessa lakan... ja, det var en stark barndomsupplevelse, kan fortfarande förnimma doften från dem...

Jag bara undrar... så mycket arbete med att sy och brodera och virka och så viktigt att hålla dem kritvita, stärkta och perfekt manglade. Varför? Jag har aldrig riktigt förstått det... av allt att döma fokuserade och prioriterade man helt andra saker då som nu.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar