måndag 30 januari 2017

Nya kakeltarror

Jag har länge tittat på dessa Marrakech-kakeltarror, men tyckte att de var för dyra. Slutligen bestämde jag mig ändå för att beställa dem på nätet och nu är de där de ska! De kunde kanske ha varit flera, men som sagt, de var värdefulla och muren blir varm p.g.a. vedspisen, så jag vet inte om det fungerar med kakeltarror på de varmaste områdena. Jag tycker i varje fall om det här mönstret.

De gamla kakeltarrorna, de som kunde räddas, flyttade jag till ett annat ställe i köket (se sista bilden).





lördag 28 januari 2017

Galen i grönväxter!

Jag har blivit galen i grönväxter! Jag släpar hem från affärerna olika grönväxter, mest palmer, stup i kvarten. Jag kan inte motstå dem alls just nu!

Igår handlade jag upp mina julklappspengar på härliga grönväxter och krukor. Det blir så fint, lite djungelinspirerat, med grönt i knutarna! Och när jag riktigt kom igång med att shoppa loss så inhandlade jag nya gardiner också med mönster på, ja, vad annat än - GRÖNVÄXTER!!! Problemet med gardinerna är att jag måste sy om dem en aning för att anpassa dem till våra fönster och det kan ta lååång tid förrän den rätta inspirationen infaller för det...

Tyvärr har jag inte särskilt gröna fingrar. Mina växter blir sällan långlivade. Det gäller att älska dem så länge man har dem. Tyvärr förstår de sig inte alls på min kärlek till dem. De dör ändå.


Igår kom jag hem med bl.a. en  flasklilja / elefantfot / pullojukka (Beaucarnea recurvata). Jag fascinerades av dess klumpiga stam som blir som en boll mot roten. Jag inhandlade som jag nämnde också en del nya krukor och mönstret på den här blåvita krukan nedan som jag placerade "pullojukkan" i är nog bland de vackraste krukmönster jag skådat!

De gröna krukorna på bilden nedan är också nya, liksom murgrönan och det roliga bönträdet / puupapu (Castanospermum). Jag tycker att det ser väldigt roligt ut när stammen växter upp mitt i ett frö eller en böna eller en nöt eller vad man skall kalla det.


På bilden nedanför har jag tagit närbilder av de i mitt tycke lite roligare delarna på "pullojukkan" och bönträdet.



Jag köpte också två alldeles små babyväxter, en aloe vera och en polyscias balf (vad det nu är). Får se om jag får se dem växa sig större eller om de förtvinar.


Sådana här på bilden nedan har jag flera från tidigare, men den jag köpte igår är betydligt större än dem jag har. Det är en deacena / traakkipuu (Dracaena marginata). Den kopparfärgade krukan är nyinköpt.


Bilden nedan föreställer min senaste yuccapalm / kiiltojukka (Yucca guatemalensis). Jag har större yuccapalmer från tidigare också. Jag har alltid gillat dem! De är i regel lättskötta, enkla och vackra blickfång.


En annan grönväxt som är en favorit, förutom yuccaplamen, är monsteran / peikonlehti. De brukar vara ganska tacksamma att sköta, men jag lyckas tyvärr ofta ta livet av dem också. "Peikonlehtin" på bilden nedan är inte min egen. Jag är tillsvidare bara förordnad till vårdnadshavare för den och har därmed lyckas få den att tappa så många blad att jag troligen snart förlorar vårdnaden över den. Vad gör jag för fel?


Ja, ibland är det så att jag börjar skratta över min förmåga att få inomhusväxter att må dåligt. Kolla min mångåriga St paulia och den andra växten! St Paulian skulle inte komma ens nära tanken att börja blomma i detta hus och så fin som den var när jag fick den! Inte hjälper det fastän jag har den placerad i skugga och vattnar på fat... den har ändå ingen större livslust!


Idag fick jag lite ordning och reda i kaoset med mina blommor på arbetsbänken i köket. Jag bara undrar... var skall jag få rum med pelargonerna när det blir dags att flytta in dem från deras vintersömn i bastun?  (förutsatt att de överlevt vill säga...)


onsdag 25 januari 2017

Klostertema

Jag passade på att ta en minisemester i samband med att andra ärenden måste uträttas i Åbo och checkade in på birgittasystrarnas gästhem. Där var det så fridfullt och lugnt, enkelt, ja direkt meditativt, aningen annorlunda, förmånligt och dessutom är systrarna på klostret så trevliga och hjälpsamma.

Jag besökte katolska kyrkan i flera repriser under min vistelse på gästhemmet. Den ligger i direkt anslutning till den övriga verksamheten på klostret. Kyrkan var fortsättningsvis julpyntad med bl.a. glittrande julgranar och en julkrubba med många detaljer att studera.

Rummet på gästhemmet jag övernattade i var relativt asketiskt och de två föremål som fanns på väggarna fångade således uppmärksamheten desto mera. Jag tror att jag aldrig någonsin tidigare övernattat på ett hotell omsluten av en sådan stor rogivande tystnad!

I samband med klosterbesöket råkade det sig så att minisemestern av en slump råkade få något av klostertema över sig då jag också hittade mig själv på biograf tittande på filmen Angus dei, en film om nunnor under andra världskriget och det barbariska som hände dem. Det var enligt mitt tycke en film värd att se!

Jag hann med en hel del intressanta upplevelser under den korta minisemestern - och tänkte avsluta med att visa en bild på den läckra matportion jag åt på en restaurang i staden, detta dock utanför klostertemat!

Ja, det behövs inte så mycket och så stora program här i januarimörkret så piggar det upp!







måndag 9 januari 2017

Än är inte julen slut

Än är inte julen slut! Nejdå, trettondagen må vara överstökad, julgranen utslängd och de flesta julpynten och juldukarna har flyttat tillbaka in i sina papplådor som står i garderoben i väntan på nästa jul.

Ljuskällorna vill jag ännu ha kvar - länge - för att lysa upp mörkret!

Igår kväll tände jag stearinljusen i ljuskronorna, något mera förtrollande sken får man leta efter, rummen blir nästintill magiskt mysiga, som en annan värld. Det blir inte sämre av eldens lågor som sprakar i vedspisen och sprider stugvärme i huset.

Så här kommer jag att ha det ännu en lång tid framöver, kanske tills solens strålar letar sig fram genom fönstren mot kvällssidan och längtan efter fågelkvittret tar över.






måndag 2 januari 2017

Sorg i hönshuset och lösningen på det!

För en tid sedan drabbades hönshuset av en tragedi. Vår ståtliga, unga och snälla tupp Urban avled oväntat och plötsligt. Det blev så ensligt och tomt i hönshuset, någonting fattades och hönorna hade tydligt sorg. Då fanns det bara en sak att göra och det var att skaffa en ny herre på täppan!

Nu har vi hittat honom och idag kom han hem till oss! Han är en blandrasig sussextupp och från och med idag lystrar han till namnet Balthasar! Han är snäll och tystlåten och kom med omedelbar verkan utmärkt överens med de sju änkorna i vårt hönshus. Ivrigt spatserar han omkring i sitt nya hem med sina nya fruar, precis som om han aldrig gjort någonting annat i hela sitt liv. Det var kärlek vid första ögonkastet mellan dem allesammans.

När vi nu en gång var på gångs med att skaffa en ny tupp, så passade vi också på att ta med oss hem tre nya hönor till, med hopp om att de i något skede skall visa intresse för att börja ruva fram kycklingar. Våra sju tidigare bruna hy-line hönor verkar sakna ruvningsinstinkten, de bara värper och värper, men ruvar inte, och de har blivit jätteduktiga värphöns!

De tre nyinflyttade damerna är en liten naturvit, en brunbrokig tjockis och en svartis, den sistnämnda är förövrigt den enda som tillsvidare fått ett namn, Bolly heter hon. De är alla blandrashönor av okänt rasursprung.

De nyanlända damerna var inte alls lika pigga och hurtiga som tuppen som omedelbart aktivt inledde bekantskapen med sina nya fruar. Nej, de flög alla uttröttade genast upp på vageln, ögonlocken gick fast, de slumrade till och tog natt.

Vi får se vad det utvecklas av allt detta. Vi har inte riktigt hunnit bekanta oss med varandra ännu, men det ser bra ut just nu. Det är sorgligt att vi inte fick ha tuppen Urban hos oss längre tid än så här, men då det slutade som det slutade så hoppas jag att det här blir en bra lösning. Ett hönshus utan tupp, då man vant sig vid att ha tupp, kändes så tomt. Urban var ju dessutom en så fin och speciell tupp.




söndag 1 januari 2017

Nyårsraketernas vara eller icke vara

Nyårsraketer som bäst är underskönt vackra och mäktiga där de exploderar ut i tusenfallt olikfärgade färgranna stjärnor som faller ner från himlen och liksom vill ta dig med ut i rymden på en åktur. Ibland blir man nästan yr av hänförelse då raketshowen är noggrant planerad och utförs av en professionell expert. En sådan show kan bli en riktigt intressant konstupplevelse!

MEN! Varje gång jag deltar i sådana shower tänker jag på vilka enorma summor med pengar som skjuts upp på bara några futtiga minuter, vad annat nyttigare pengarna kunde ha satts på som hade tjänat fattiga och sjuka så mycket bättre i dessa tider då ingenting mera längre kan tas för givet.

OCH! Jag tänker på att nyårsraketer knappast är det mest miljövänliga och ekologiska som skjuts upp på himlen och som sedan faller ner från himlen.

SEDAN! Det finns alltid djur och människor som är skräckslagna över dessa smällande och blixtrande nyårsraketer och nyårsbomber.

DESSUTOM! Jag har bekanta som fått livslånga och besvärliga skador av bomber och raketer. När sådant händer är det inte roligt. En sådan olycka kan hända vem som helst som råkar stå på fel ställe vid fel ögonblick, en enorm explosion vid ditt öra när du i lugn och ro tittar på raketer och du kan ha en hörselskada.

Jag gillar inte att amatörer får köpa bomber och raketer. Det finns för många okunniga och omogna människor som hanterar dem vårdslöst och kan ställa till med mycket otrevligheter. Dessutom verkar det varje år gå så att farliga raketer hunnit säljas till folk och sedan måste man gå ut med omfattande varningar för att dra tillbaka dem från marknaden. Varför kan man inte ens kolla upp att de raketer som säljs är "trygga"? Hur kan sådana här raketer ens komma ut på marknaden?

Nuförtiden skjuts raketer upp även på forneldarnas natt och vid behov även annars. Det här anser jag att är en trend som är på väg mot fel håll. Istället för att öka användningen av raketer borde de minskas. Raketer tillhör nyårsfirandet och inte någonting annat.

Om jag skulle få bestämma skulle jag förbjuda all försäljning av raketer och bomber till allmänheten. Däremot tycker jag ändå att man i viss mån kunde ha raketshower på nyårsaftonen för befolkningen. Då handhas raketerna på ett lite tryggare sätt av proffs som vet vad de gör.

Jag har en ganska strikt och sträng inställning till nyårsraketer. Trots det tycker jag om att titta på raketer OM det är en show likt en konstupplevelse som sköts av inom branschen kunniga. Det här nyåret hittade jag också mig själv på en sådan organiserad happening och det var en fin och maffig upplevelse, säkert lite extra lyxig då Finland i år fyller 100 år!

Jag hade en riktigt fin och lyckad nyårsafton med ett flertal intressanta nya upplevelser. Bilderna nedan är från min egen nyårsafton igår! Först ser du en bild från en organiserad raketshow för allmänheten som jag deltog i. Sedan ser du stjärnfall i miniformat. För mig duger sprattelstickor riktigt bra som nyårsraketer!