tisdag 7 mars 2017

Fotografier från ungdomstiden

Jag fortsätter visa några bilder från tidsresan via fotoalbum och minnen.

I min barn- och tidiga ungdom reste jag varje sommar omkring i Finland på bil- och tältsemester. Sådana familjesemestrar var ju vanliga på den tiden, resor söderut var ovanligare. Längs med landsvägarna rullade otaliga bilar med semesterfirare och rastplatserna längs med vägarna var fyllda av folk som stannade upp och värmde halvfabrikat och soppor på fotogenkök. Mot kvällssidan hyrde man in sig på närmaste camping och slog upp tälten. De flesta på den tiden övernattade i tält och då dessutom i den där klassiska runda tältmodellen i orange och blått. Jag har fortfarande kvar vårt tält och senast jag hade de uppställt var känslan fortfarande den samma; doften, skuggorna, prasslet... och på tältväggen finns fastsytt tygmärken från de orter vi besökte. Precis som det skulle vara.


På bilden nedanför står jag framför ett av de hus jag bodde i under barndomen. Från det här området finns många minnen. Nuförtiden ser ingenting lika ut i området längre. Allting är ett minne blott. Huset låg uppe på en hög ås och i området fanns fullt av stora stenbumlingar med många små jättegrytor, naturens krafter har under istiden gått hårt fram i detta område. I skogen växte rönnar och på våren var marken, såsom en heltäckande matta, täckt av vitsippor och blåsippor.


Det här är vinthunden (av rasen whippet) Mecki. Den hunden var oerhört viktig och kär för mig och jag fick ha den hos mig i många år. Den var en fullvärdig familjemedlem.


Här är jag på klassresa. Det var en på alla sätt lyckad resa till Leningrad och fortfarande när jag tänker på den så fattar jag inte hur en klassresa med så många bångstyriga och otyglade ungdomar vågade förverkligas till just den här platsen. Allting gick i varje fall bra och det blev ett minne för livet.


Jag sitter i en gammal stengärdsgård nära sommarstugan. Det här märkliga bergsområdet känner jag utan och innan, varje formation av klippblocken och myrarna och kärren, lingonplatserna och kantarellområdena.


Jag fick min studentexamen och efter det blev det att ytterligare genomföra ett antal utbildningar. Livet är ett konstant lärande, ibland passivt, ibland mera aktivt. Min senaste och troligtvis sista examen blev jag klar med för närmare tre år sedan. Men man lär sig nytt varje dag ändå.


Ibland kan man hitta sig själv på speciella och oväntade platser. På bilden nedan står jag högst uppe i toppen av Åbo domkyrkas torn. Det fick jag möjligheten att uppleva på min arbetskarriärs första långvariga arbetsplats. Vägen dit upp var vådlig, utsikten bedårande och kyrkklockornas ljud öronbedövande.


Här hittade jag ett fotografi där jag poserar bland sanddynerna i... ja,  Kalajoki!!! Det har i tiderna blivit flera resor också utomlands, men jag tyckte att de här vyerna såg så exotiska ut, som om jag vore någon helt annanstans än i Finland... så jag ville ha bilden med i blogginlägget.


På bilden nedan har jag kommit så långt på min livsvandring att det är dags att bli mamma första gången. Ett totalt nytt kapitel i livet inleddes. Ja, hur många kapitel har jag egentligen inlett och hur många blad har jag egentligen vänt i livets dagbok? Den dagboken är ännu inte färdigt skriven, resan är inte ännu slut...


... men här avslutar jag min resa med tidsmaskinen och djupdykning i minnenas och fotografiernas värld... jag landar tillbaka i nuet och fortsätter kämpa och vandra vidare här och nu och skapar nya minnen i både glädje och sorg för både mig och min omgivning...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar