måndag 6 mars 2017

Tidsmaskinen inställd på barndom

Idag ställde jag in tidsmaskinen på min barndom och gjorde en liten nostalgitripp tillbaka till en värld som inte längre finns. Jag startade resan med att plocka fram de gamla och slitna fotoalbumen!

Jag har ett ovanligt välutvecklat minne när det gäller att komma ihåg händelser från min tidiga barndom och jag har märkt att jag i jämförelse med många andra människor kommer ihåg enorma mängder med detaljer från det att jag var mycket, mycket liten. Den egenskapen är jag glad för. Det finns så många tidiga barndomsminnen som jag har anledning att vara djupt tacksam för. Och fotografierna är ett angenämt hjälpmedel att komma ihåg, drömma sig bort till det som en gång var.

Min farmor och farfar gjorde min barndom lycklig. Den tid för lek och pyssel, äventyr, omtanke och den villkorslösa kärlek de gav mig bär jag inom mig fortfarande. Fammo och faffa är för länge sedan borta, men allt de fina de gav mig finns kvar inom mig för gott. Det kan ingenting ta ifrån mig.

På bilden nedanför firar jag min födelsedag med fammo och faffa.


Fotografiet nedan finns det exakt bara ett exemplar av! Jag var 4 månader och 19 dagar gammal och det var mitt första besök till en riktigt fotograf. Fotografen ansåg dock att jag blev hopplöst misslyckad på bilden med min hängande underläpp och tyckte att det inte skulle göras kopior. Efter att bilden togs lär jag ha börjat storvråla. Därför finns det bara ett unikt exemplar av denna bild!


Något senare gjordes ett nytt försök att besöka fotografen och den bilden ansågs bli mera lyckad även om det inte heller då gick att framkalla ett leende hos mig. Är det samma fårskinn månntro?


Julgubben... ja, det var alltid farfar det! Och den där vita nappen som jag har i munnen har jag bevarad i en liten halmkorg fortfarande...


En liten tomtelucia med ett levande ljus.


Jag tillsammans med farfarsmor "mummi" på verandan till min lilla söta gula lekstuga med sina gröna knutar. Oj, vad det skulle ha varit roligt om lekstugan hade bevarats, men icke, den ruttnade ned! Allt har sin tid. Och "mummi" vandrar förstås inte heller bland oss längre, hon som ju var född på 1800-talet och hade nått en mycket hög ålder redan när jag var barn.


En av favoritlekarna var att klä ut sig till en vacker brud... och jo, visst blev jag fin! Inte behöver barn köpta och perfekta maskeradkläder, det färdigt levererade tar ofta död på den värdefulla och utvecklande kreativiteten.


En liten flicka på soffan.


Allt har sin begränsade tid här på jorden. Även om man försöker förlänga minnet av händelser och ögonblick genom fotografier så försvinner även de i glömska så småningom. Även om fotografierna överlever en eller två generationer så vet kanske ingen längre efter det vem personerna på bilden föreställer. Vem är det? Var är det taget? Så många ståtliga och gamla album med fotografier som man sett på loppisar, som ingen längre bryr sig om, vars historia gått förlorad... och idag samlar vi inte ens på oss fotografier i pappersform, de digitala bilderna är jag övertygad om att kommer att ha en ännu kortare levnadstid...

Det här var ett litet axplock med bilder ur mina album. En annan gång skall jag sätta in några utvalda bilder från min ungdom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar